Tykken

Postad av Mikke 5 april, 2008

Det är alltid intressant när dagstidningar skriver om seriekonsten. Det brukar oftast bli två typer av artiklar - antingen så är det något de brukar kalla för en recension (fast att den oftast saknar alla likheter med andra typer av recensioner av konstnärliga verk, ingen analys, inga sammanhang, och i princip ingen kritik) en bok med några rader, och tycka att den är rolig. Eller så dra det igång hela artilleriet, “serier är det nya svarta”, “serier är inte bara kalle anka längre…”-artiklar.

Och i den sistnämnda hamnar  en artikel i Hallands nyheter av Lotta Bergström då de skriver om den nya utställningen “Kvinnor tecknar serier” (mycket dålig namnval på en utställning… men det kan jag inte belasta Hallands nyheter för) som öppnar i dag.

I artikeln så kommer den  ena märkligheten efter den andra. Enligt Lotta Bergström så gjordes de första serierna i Sverige

Och i det sistnämnda hamnar en artikel Hallands nyheter om. Och här lyckas man dessutom skriva om hela sekvenskonstens historia genom att påstå att “den första svenska serien tecknades redan på 1790-talet då Johan Tobias Sergel och Carl August Ehrenswärd”. Man brukar säga att  Rodolphe Töpffer var först (1831/1833). Det Sergel och Ehrenswärd gjorde var bildberättelser, och det är något annat. Berätta med bilder har vi gjort så länge som vi kunnat rista in tecken i stenar eller barkbitar.

Vidare i artikeln kan vi läsa “Serieteckning är färskvara. Serieteckning är underground. Serieteckning är opretentiös. Den är slagkraftig och lätt att förstå. Den når ut till många“. Nu skriver ju hon antagligen om vad hon anser om serieskaparna som ställer ut, men det låter som hon pratar om hela seriekonsten, och oavsett bli det bara dravel.

Hallands posten lyckas dock skriva sakligt om samma utställning, något som konkurrenten misslyckades totalt med.

Postad av Mikke 4 april, 2008

Svenska dagbladets Claes Arvidsson har läst Bromander i senaste Ordfront Magasin, och han tar illa vid sig. Han skrattar inte åt Bromanders serie om vad som hände med Ulrika Schenström. Claes tycker att serien ger en “en obehaglig inblick i Ordfronts världsbild”. Ridå för Claes Arvidsson.

En annan snubbe har läst vad Claes skrev om Bromander, den snubben är högerkristen och skriver (när han har läst Claes) “får jag lust att mosa serietecknarens näsa med ett riktigt hårt knytnävsslag” … det utan att själv ha läst serien.

Vad både humorlöse Claes och knytnäves-Jesus har missat är givetvis att det siste som Bromander är att vara rasistisk. En gul och en ful är förövrigt en kinakrog i Stockholm… ridå.

Postad av Mikke 26 januari, 2008

Vulkan är en print on demand firma som bland annat Linda Norrman Skugge och Sigge Eklund ligger bakom. De har en enkel, och antagligen enligt dem genial, äffärsidé. De publicerar folks böcker utan författaravtal och utan någon marknadsföring av böckerna. De trycker mer eller mindre bara på en knapp till deras digitalprinter. Författaren kan köpa sina egna böcker eller låta sina vänner handla direkt av Vulkan, per såld bok går några kronor till författaren. Egentligen ingen större skillnad på dem och vilken print on demand firma som som helst, men när man snokar runt på sajten så märker man hur penningkåta de är.

För en penning på 2500 så fixar de ISBN och lägger up boken på Bokrondellen, så att den kan beställas av bokhandlare och finns på internetbokhandlarna. 2500. Den faktiska kostanden att få ett ISBN är 0 kronor. Det får man  enkelt om man kontaktar Kungliga Biblioteket. Kostnaden för att lägga upp en bok på Bokrondellen är 200 kronor. Och så skickar de ett ex till Kungliga Biblioteket. Enligt KB:s regler ska de ha sju. Och det egentligen utan att man som författare ska behöva betala några 2500 för det. Vulkans verksamhet bryter alltså mot den överenskommelse som finns mellan KB och förlagen då de inte lämnar pliktleveranser av alla böcker som ges ut genom Vulkan. För enligt alla definitioner är Vulkan ett förlag. Att de inte bryr sig om regler och lagar och försöker pungslå sina författare kunde man väl kanske bortförklara med att de är nya, men Sigge Eklund är inte ny i branschen, bara penningkåt.

Postad av Mikke 4 januari, 2008

En författare som jag har haft med mig hela mitt vuxna liv är Slas, Stig Claesson. Han dog i dag, 79 år gammal. Jag är glad att han i alla fall kunde vara verksam så länge som han var. Hans senaste bok kom 2006. Jag kommer att sakna honom.

Postad av Mikke 3 januari, 2008

Bloggen var långsam förra året, helt enkelt för att det fanns för mycket att göra, efter att vilat up mig i alla fall lite grann så kan jag börja med att lova att nu kommer det minsann att röra på sig här i bloggen, och jag har några debattartiklar i skåpet som jag kommer att kasta ut vid ett lämpligt ögonblick ganska snart.

Staffan har i Staffars blogg önskat några seriebloggare att komma med en lista på vad man vill ska hända under 2008 och en lista på vad man tror kommer hända under samma år. Självklart vill jag anta den utmaningen.

Vad jag vill ska hända under 2008:

• Att Small Press Expo på Kulturhuset lyckas nå ut till en stötte serieintresserad allmänhet.
• Att jag lyckas styra upp utgivning av Fasil.
• Att Galagos internationella satsning lyckas (den har vi alla nytta av).
• Att Komikas Fasil Grande lyckas nå ut och etablera sig som en ny seriekonsttidskrift att räkna med.
• Att vi får ett rikare serieklimat med en ökad mångfald i utgivningen.
• Att version 3.0 av bubblor.com etablerar sig som ett socialt nätverk för serieintresserade (version 2.0 kommer under våren), och därmed etablerar en stark kanal ut mot nya serieläsare.
• Att flera nya serieskapare hittar ny publik genom att de behandlar annorlunda ämnen.
• Att flera “vanliga” förlag börjar att ge ut serier.
• Att Seriefrämjandet öppet börjar driva en seriepolitik att tala om. Vad Seriefrämjandet i dag vill och vilka frågor de driver är i dag mer eller mindre osynligt.
• Att flera verkligt seriekunniga hamnar i Kulturrådets grupp för seriestödet.

Vad jag tror kommer hända under 2008:

• Egmont lanserar en ny version av Fantomen-tidningen, som jag tror inte kommer uppfylla de vinstkrav som de har på Egmont.
• Satsning på digitala serier påverkar marknaden så att lösnummerförsäljningen av tryckta tidningar kommer att minska. I Sverige kommer det dock att dröja till 2009-2010 innan det finns någon ordentlig digital tidning att prata om.
• Likt Staffan tror jag också att det kommer att bli minst ett rättsfall rörande serier i USA av moralkonservativa, till skillnad från Staffan så tro jag tyvärr att de “onda” kommer att segra. De högerkristnas makt verkar ha ökat under Bushs tid.
• Att mangutgivningen i Sverige tillfälligt mattas av, för att sedan växa upp igen 2009, då förlagen till slut upptäcker att deras läsare blir äldre och att förlagen måste hänga med.
• Att fler internationella utbyten inom den alternativa/oberoende seriesfären kommer att stärka och berika den svenska seriemarknaden.

Postad av Mikke 24 november, 2007

Nyligen dök det senaste numret av “Bild & Bubbla” upp, 1-2/2007, jag kommer att återkomma till det numret senare. Men just nu tänkte jag sätta fokus på en recension i nämnda tidning. Recensionen av Rabbinens katt, skriven av Jan-Olov Rönning. Jag vet inte vem denne Jan-Olov Rönning är, så det här är ingen personlig attack på honom. Men recensionen av Rabbinens katt är bland det märkligaste jag har läst i Bild & Bubbla på senare år, och jag förstår inte hur redaktionen kunde släppa igenom den helt okommenterad.

En liten bakgrund kan vara på sin plats gällande Rabbinens katt. Rabinnens katt är en krtikerhyllad serie världen över, som har skrivits upp och analyserats av alla möjliga människor. Därför kunde man ju tycka att just en tidning om tecknade serier, som “Bild & Bubbla”, skulle innehålla en saklig och kunnig recension av boken. Men icke.

Det börjar riktig illa i Jan-Olov Rönnings recension genom att man i tidningen lyfter man fram sifferbetyg väldigt mycket - Rabbinens katt får en trea av recensenten. Redan här hör jag mig högt och tydligt utbrista i ett “va!”. Okej tänker jag, recensenten har säkert en välgrundad anledning till sitt låga betyg på en av de mest uppskrivna serieböckerna under de senaste åren, och att han snart kommer att berätta det för mig. Men icke. Efter lite snömos om boken som jag inte ens orkar citera så kommer Jan-Olov Rönning till varför han inte gillar boken ( eller snarare så vill han inte dela med sig av det)…

“Så vad är det som gör att boken inte får högre betyg? Ja, för det första fungerar inte ramberättelsen riktigt. Utan att avsölja för mycket så händer det en sak som inte riktigt känns … motiverad, sett till vad som sedan händer. Och jag snackar nu om verkligt stora händelser i ramberättelsen.”

Jaha. Han tycker inte att ramberättelsen fungerar riktigt. Nähä. Vadå? Nej, det säger han inte, “inte riktigt känns … motiverad”. Dumheter. Tala ur skägget. Om man nu inte gillar något som händer i en bok och därför tycker att den förtjänar ett dåligt betyg (dessa betyg kan ni dessutom gräva ned på lämplig plats), och sedan inte vill tala om vad det är - vad blir ens recension då? Strunt. En recension som inte förklarar varför man tycker som man gör är inget annat än onödigt upptaget utrymme.

Sedan förklarar han faktiskt lite grann något annat som han tycker dra ned det så kallade betyget. Textningen i pratbubblor tycker han är svår att läsa. Jaha. Det tycker inte jag.

Han avslutar sin så kallde recension med texten “Synd på så rara ärtor…” Ärtor? Rara? Herregud, det gamla talesättet vet jag inte varför han ska komma dragandes med här.

Givetvis får alla tycka vad de vill om en bok, och bara för att den är internationellt uppskriven behöver ju inte betyda att man gillar den, man kanske har problem med judisk religion, eller inte gillar katter, vad ve jag, men en recension bör förklara varför man inte tycker om verket i fråga. den recensionsansvarige, Hannes Holm, tycker jag allvarligt har brustit i sitt omdöme då han publicerat denna recension. Jan-Olov Rönning kunde givetvis ha publicerat texten på sin blogg eller annan plats. Men i en tidskrift så ska ta seriemediet på allvar är det ett mycket märkligt agerande.

Det är tyvärr inte så hög klass på recensionerna i Bild & Bubbla, men det finns några recensenter som jag gärna läser, då jag tycker att de skriver vettiga recensioner som jag får ut något av att läsa - som Nicolas Krizan och Mattias Elftorp. Men sådan här smörja som Jan-Olov Rönnings var det länge sedan jag läste i B&B.

Sedan tycker jag att om recensionsavdelningen ska ha ett syfte i en sådan tidning så måste recensionerna få gå på djupet. Denna ganska lästsamma genomgång av serieutgivningen fungerar kanske främst på en läsare som inte läser serier särskilt ofta. I Bild & Bubbla skulle det vara mycket intressantare med djupare recensioner av ett antal utkomna böcker, men det kanske är för mycket att hoppas på om recensioner ska vara skrivna på det sätt som Jan-Olov Rönning skriver recensioner…

Postad av Mikke 29 oktober, 2007

För snart ettår sedan gav jag fingret åt Seriefrämjandets forum, nu har jag lämnat ytterligare ett serieforum - serieforum.se - ett forum som främst vänder sig till seriesamlare. Anledningen till varför jag lämnade det forumet är många, men det som fick min bägare att rinna över är när de lät en blott tolvårig användare öppet håna en annan användares stavning och användande av stora och små bokstäver. Inte så stor grej i sig (förutom det där med språket är n känslig punkt för mig - alla måste få uttrycka sig, hur illa man än skriver, utan att man blir hånad för sitt språk, det är en demokratisk grundbult i min värld), men nyligen så har också två av de användare som verkar ha ett horn i sidan till mig blivit utnämnda till moderatorer. Det blir som att stånga mot en mur, en mur som inte har någon som helst anledning att den finns där heller. Det blir totalt ointressant för alla inblandade i längden. Energin kan jag ägna åt något som är intressantare. På serieforum lider de dessutom av en än värre nostalgisjuka än seriefrämjandets forum. Dessutom - när man börjar tala om serier som en konstform där verkar de dessutom bli mycket nervösa…

Diskussioner måst få hetta till, det är ett av problemen både med Seriefrämjandets forum och på serieforum, att man hla tiden försöker släta över, eller helt enkelt stoppar diskussioner som hettar till. Jag tycker inte om fesljumma diskussioner. Ge mig blod, svett, skratt och tårar, annars får det vara.

Kanske är inte forum någon bra form för diskussioner över huvudet taget. I vilket fall så har jag tänkt att posta några debatter här i min blogg istället, bara för att testa.

Postad av Mikke 26 oktober, 2007

Det är nästintill pinsamt att se hur de föredetta anställda på Mangismo behandlar sina föredetta läsare i Mangismos forum. Mängder av läsare hoppas att förlaget ska återuppstå helt enkelt för att förlaget inte berättar sanningen för dem. Mangismo är slut. Företaget har inte ‘bara’ ställt in betalningarna. De kommer nu att gått i konkurs, och då är det upp till konkursförvaltaren att ta hand om de tillgångar som eventuellt finns i bolaget.

Jag tror inte något annat förlag vill ta över licenserna från bolaget, och jag tror inte heller att någon annan får det - de flesta kontrakt som jag har sett som berör rättigheter och konkurser så förverkas rätten att sälja vidare rättigheterna vid en konkurs.

Mangismo har många unga läsare. Läsare som de håller på halster och kommer med falska förhoppningar till. Deras handlande är minst sagt oetiskt. Tala ur skägget Jesper Holm (ägare till Mangismo). Berätta den bittra sanningen för läsarna.

Postad av Mikke 23 oktober, 2007

Mangan tar ytterligare ett kliv tillbaka i Sverige. I går fick prenumeranter till tidningen Shonen Jump veta att deras prenumeration upphört och att de får välja en ny tidning istället. Tidigare i år lades Manga Mania ned, och det danska förlaget Mangismo (som har utgivning av flera titlar i Sverige) stälde in betalningarna i juni (de verkar fortfarande leta efter en köpare av deras licenser, men min gissning är att det inte finns någon som fortsätter deras utgivning, de gripa efter halmstrån).

Jag tror att mangavågen har planat ut och nu är det upp till förlagen som publicerar manga i dag - Wahlströms, Bonnier Carlsen, Egmont och Schibsted att inse att deras läsare växer och att de måste ge ut böcker som läsarna kan växa med istället för att harva runt med titlar som främst verkar vända sig till 10-14 åringar. Jag tycker att den enda spännande mangatiteln som är på g är en oneshot, “Drömmarnas djup” av Hisae Iwaoka, från Ordbilder förlag. Inget från de stora förlagen lockar min läsnerv.

Nyhetens behag med mangan och den nästintill rasistiska exotismen som följts i dess fotspår har antagligen passerat, och förhoppningsvis kommer en sund stabalisering av marknaden att ske. Men då måste förlagen sköta sina kort rätt. Och med tanke på hur de har skött det hitttills, så är jag skeptisk.

Postad av Mikke 18 oktober, 2007

Första albumet med Kanino på Komika förlag är ute nu. Mer info om serien hittar ni på http://kanino.se/.